Från vänster Pontus Wiklund piano, Jonas Grumstedt bas, Karl Wallmyr trumpet, Andreas Pettersson trummor och Emma Josephsson barytonsax

Intervju med Pontus Wiklund

För det musikaliska inslaget vid Lars Gullinsällskapets årsmöte 3 mars i år stod en kvintett 20-åriga studenter från Kungl. Musikhögskolans jazzlinje. Gruppen leddes av Pontus Wiklund som själv spelar piano.

En dag i början på juni träffade jag Pontus för en liten pratstund om gruppens förberedelser och tankar inför konserten med musik av Gullin. Pontus sa inledningsvis att han hade växt upp i en musikalisk familj i Gävle med jazz som ett väsentligt inslag och att han gått på Vasaskolans jazzlinje i hemstaden. Två äldre bröder introducerade honom i jazzen och han fick höra inspelningar med bl. a. Jan Johansson och Lars Gullin. Pontus hade hört lite om Gullins kanske mest kända komposition ”Danny’s Dream”. Det var ungefär det Pontus visste om Gullin när han fick uppdraget att leda gruppen inför årsmöteskonserten på Kungl. Myntkabinettet.

Kunskapen om Gullin var ungefär densamma för de övriga som bestod av Emma Josephsson baryton, Karl Wallmyr trumpet, Jonas Grumstedt bas och Andreas Pettersson trummor. De enda som tidigare spelat någon Gullinkomposition är Pontus och Jonas. Inför konserten lyssnade gruppen igenom c:a 50 Gullinkompositioner gemensamt och var och en fick därefter föreslå ett tiotal till framförande. När urvalet var gjort började man repetera och gjorde då upptäckten att de melodier som låter så naturliga och enkla var mycket mer komplicerade och svåra att framföra än vad de först hade tänkt sig. Pontus förklarade för mig att de underliggande harmonierna krävde mycket arbete att ta till sig men att det också gav goda möjligheter för improvisation och egna idéer och en fin inblick och kunskap om komposition på hög konstnärlig nivå. Detta i samband med att han läste om Gullins liv gav nya dimensioner till förståelsen om Gullins musik. Pontus uttryckte det så att Gullins musik lät ännu bättre då han fått kunskap om Gullins levnadsöde.

Repetitioner sattes igång och efter en tid hade musikanterna fått arrangemangen på plats. Stor hjälp hade gruppen av boken med Gullins kompositioner. Pontus är mycket förtjust i klangen som blir av trumpet och baryton och han fann verkligt bra skrivna stämmor för dessa två instrument. En av Gullins melodier som spelades på konserten var ”Silhouett”. Den hade Pontus hört Jan Allan spela och den gjorde sådant intryck att den ville han ha med på konserten. Den var inte helt enkel att få till då den innehåller så många musikaliska element och är uppbyggd nästan som en symfoni enligt Pontus. Arbetet inför konserten tyckte alla var ett fantastiskt tillfälle att få lära känna Gullins musik och ingen backade inför svårigheterna. Gruppen gjorde allt förarbete själva och tog inga råd från lärare.

Det var en stor upplevelse men lite nervöst att spela inför Lars Gullinsällskapets medlemmar med så stora kunskaper om Gullin. En höjdpunkt var att spela ”Danny’s Dream” med Danny själv närvarande. Pontus och de övriga i orkestern kände sig verkligen stolta då Danny gjorde tummen upp efter den låt som fått namn efter honom.

Slutligen vill Pontus säga att det som gjort störst intryck på honom är Gullins stora begåvning för komposition och att han önskar att det fanns en kurs på KMH i Gullins komponerande.

Torbjörn Sundquist

Ledamot i Lars Gullinsällskapets styrelse