Fredrik Lindborg – A Swedish Portrait

Prophone Records (www.fredriklindborg.com)

Fredrik Lindborg ss, ts, bs; Martin Sjöstedt b; Daniel Fredriksson dr; Daniel Migdal vi; Henrik Naimark Meyers vi; Ylvali Zilliacus vla; Amalie Stalheim cello.

Insp. 7-8 oktober 2019, Atlantis Studio, Stockholm.

Lars Gullins inbjudande och säregna, på samma gång intrikata som självklara musik lever vidare i vår tid och har här fått en ny skepnad i Fredrik Lindborgs nyskapande och spännande arrangemang. Av skivans 14 nummer har han arrat 9 kompositioner, men har också fått hjälp av Daniel Tilling, Emeli Jeremias och Lars Almquist som arrat i 4 låtar, vilket gör det än mer intressant. Endast den inledande Mazurka är i ett arr. av Gullin, som tveklöst var en av de främsta kompositörer och arrangörer vi har haft inom jazzen i Sverige. Gullin hämtade bland annat sin inspiration från den klassiska nordiska nationalromatiska musiken, som i sin tur ofta lånade melodier från folkmusiken och stråkar hade Gullin redan använt på sin berömda skiva Portrait of my pals från 1964. Stråkar i jazzmusik har ju genom åren varit något inte helt okomplicerat, ofta i funktionen som en vacker bakgrund, ibland på gränsen till det sentimentala.

Men på denna skiva handlar det om något helt annat, när den fantastiska stråkkvartetten blir en kreativ del av musiken på samma villkor som jazztrion, vilket är ett genomgående konstnärligt grepp i alla arrangemangen. På så vis är stråkarna här mer delaktiga i musiken än på t.ex. nämnda Gullin-skiva.

Av alla välkända låtar på skivan har jag särskilt fastnat för den vackra Merlin och den dramatiska versionen av Fine together.

Lindborg, som också är en mycket fin saxofonist, särskilt passande nog på baryton, har tagit utmaningen att spela Gullins musik utan att hämmas av ett förpliktigande kulturarv, om något sådant nu finns? I stället har han tillsammans med sin medmusiker gett nytt liv åt kompositionerna, på ett sätt som jag är övertygad om att Gullin själv hade gillat!

Roger Bergner