Jag drabbades av Gullin

Vid ett jam i min hemstad Piteå, tidigt sextiotal. Någon hade tagit med ett antal  s k tryckarr. Där fanns en del av Theselius, Carl-Henrik Norin m fl, men framför allt ”Fedja” av Gullin. När vi spelade denna fick jag ståpäls. Tänk att man kan skriva så. Och efter det är jag mig inte riktigt lik….

Annars lyssnar jag och spelar allt möjligt. Som altsaxofonist växte jag upp med Parker och Cannonball, men inte minst Dompan som jag beundrar mycket. Gullin tar ju fram det svenska och har på så sätt bildat skola för andra, t ex Nils Lindberg och det finns idag en grupp som leds av Peter Knutsen (vill jag minnas) som helt spelar i svensk stil, dock inte ren Gullinmusik. Själv skaffade jag boken som satts samman av Lars Sjösten och Gunnar Lindqvist: The music of Lars Gullin – 75 compositions. En verklig bibel för oss Gullinälskare. Detta är en remarkabel kulturell insats från Lars och Gunnar. Här får man tränga in på djupet i harmonisering och melodiering och då blir mästerskapet så tydligt.

Vid våra Gullin-konserter i Växjö med omnejd är det jag som presenterar låtarna och passar då på att berätta sådant som kan vara nyttigt att veta om Lars Gullin. Jag brukar då inleda med att säga att han är vår genom tiderna främste jazzmusiker om man som kriterier har 1. Utövande musiker 2. Kompositör 3. Arrangör. Bara på punkt 1 har han några som kan göra honom rangen stridig; Jan Johansson, Putte Wickman, Bengt Hallberg, Arne Domnérus, men det är de andra två kriterierna som gör honom så enastående.

Anders Baudin, Växjö

Count per Day

  • 16366Antal besökare totalt:
  • 40Besökare idag: