Om Lars Gullin

Lars Gullin (Gunnar Victor) föddes i Sanda på Gotland den 4 maj 1928 och avled i Vissefjärda i Småland den 17 maj 1976. Han var barytonsaxofonist – även klarinett och altsaxofon – pianist, kompositör, arrangör och bandledare.

Hans stora musikalitet visade sig tidigt och vid 13-års ålder blev han antagen som elev vid I 18:s musikkår i Visby där han trakterade klarinett som huvudinstrument och signalhorn. Då hade han, likt många andra i den generationen, även lärt sig att spela dragspel. Några år senare flyttade han till Stockholm för att studera klassiskt pianospel med avsikt att bli konsertpianist.

Gullin var redan då intresserad av folkmusik, men framför allt av den nationalromantiska musiken, den gren av klassisk musik som ofta är färgad av melodier som påminner om folkvisor.

Som jazzmusiker var han besläktad med Lee Konitz och Stan Getz och hans kompositioner kan ibland likna den jazz som spelades på den amerikanska västkusten under 1950-talet.

Vid den här tiden hade Stockolm och landet i övrigt ett starkt och rikt jazzliv och det gick att försörja sig på att spela jazz. Detta gjorde att Gullin snabbt blev engagerad i flera orkestrar där engagemangen följde på varandra. Först med Charles Redland och senare med Arthur respektive Seymour Österwalls orkestrar. Det är under den här tiden som han byter från alt- till barytonsaxofon, ett instrument som han blir en av de absolut främsta på.

I början av 1950-talet ingår han i Arne Domnérus orkester, det så kallade Nalenbandet där Gullin också framträder med egna kompositioner och arrangemang. Det är under 1950-talet som han får sitt stora musikaliska och konstnärliga genombrott – den svenska jazzens ”guldålder”! Han leder egna grupper, arbetar som frilansmusiker, framträder i England 1954, uppmärksammas i den berömda amerikanska jazztidskriften Down Beat, gör en turné i Tyskland 1955–56 och bosätter sig nästan ett helt år i Italien 1959. Han spelade med de främsta svenska jazzmusikerna och med många internationella storheter.

På grund av personliga problem och det faktum att situationen för jazzmusiker förändrades till det sämre under 1960-talet, blev han under den perioden mindre aktiv bland annat när det gäller skivinspelningar. Dock gjorde han en mycket övertygande ”comeback” med den kritikerrosade LP-skivan Portrait of My Pals 1964 med bland annat pianisten Lars Sjösten.

Från 1960-talet och fram till sin död gjorde han ett flertal skivinspelningar, såväl med mindre grupper, som med Norrköpings symfoniorkester, Göteborgs Kammarkör och Radiojazzgruppen, vilken också blev hans sista inspelning Aeros Aromatica Suite 1976.
Lars Gullin var utan tvekan en av Europas främsta jazzmusiker och han har få efterföljare. Han var en lysande instrumentalist och en originell kompositör med ett gediget hantverkskunnande. Han förenade stilelement från den nationalromantiska musiken med folkmusik och jazz till en helt egen musik som fortfarande imponerar och fångar nya lyssnare.

Roger Bergner

 

Lars Gullin på frimärke

Frimärke-edit

År 1983 utkom Postverket med en samling frimärken, Musik i Sverige,  där kända musikpersonligheter avbildades. Frimärket graverades av den polska gravören Czesław Słania (1921-2005) välkänd för åtskilliga frimärken och även sedlar.

Lars Gullin var en av dom som fick ett ”eget” frimärke. Grunden till frimärket är ett fotografi av Christer Landergren på Gullin från sent 60-tal.

 

 

Count per Day

  • 16366Antal besökare totalt:
  • 40Besökare idag: